27 juli 2012

Vi behöver inte en europeisk superstat

I stället för vad Europeiska unionen strävar efter att etablera, skulle det vara bättre med ett Europa och en värld som består av hundratals eller tusentals små Liechtenstein och Singapore.


Tyvärr, är jag rädd för att det kommer att bli värre innan det blir bättre. Innan dess kommer vi förmodligen att uppleva nationella konkurser som sprids genom Portugal, Spanien, Italien och slutligen till Tyskland. Först då kommer det att bli klart för alla vad många redan misstänker nu: att EU är inget annat än ett gigantiskt maskineri av inkomst-och-förmögenhets-omfördelning från Tyskland och Nederländerna till Grekland, Spanien, Portugal och så vidare. Men det är inte allt.
Det kommer också att bli tydligt att samma galenskap, samma röra, existerar även inom varje enskilt land: omfördelning från Bayern och Baden-Württemberg till Bremen och Berlin, från Little Town A, till Little Village B, från ett företag eller industri till en annan, från Smith till Jones och så vidare - och alltid följer det samma perversa mönster: omfördelning från de mer produktiva länderna, regionerna, platserna, företagen och individerna till dem som är mindre produktiva eller inte produktiva alls. Konkurser kommer att föra fram allt detta i ljuset på ett dramatiskt sätt.

Och kanske, slutligen, kommer insikten att demokrati - i vars namn alla dessa fula knep har utförts - är inget annat än en speciellt lömsk form av kommunism, och att de politiker som har åstadkommit denna omoraliska och ekonomiska galenskap och därmed berikat sig personligen (men naturligtvis aldrig är ansvariga för de skador de orsakat!), är inget annat än en massa föraktliga kommunistiska skurkar.

Detta är ord från Hans-Hermann Hoppe som försöker visa att det är demokrati som är orsaken till det dödliga sjukdomstillstånd vi befinner oss i nu. Antalet produktiva människor minskar ständigt och antalet personer, som parasitiskt konsumera inkomster och förmögenhet från det krympande antalet produktiva människor, ökar stadigt. Det kan inte fungera i längden.

Att hela det demokratiska korthus ännu inte har helt fallit samman säger en del om den enorma skaparkraft som kapitalismen besitter, även när den ställs inför ständigt ökande statlig kvävning. Och detta faktum gör att vi också kan gissa oss till vilka ekonomiska "mirakel" som skulle vara möjliga om vi hade fri kapitalism, befriad från sådan parasitism.

Om och när denna insikt till slut kommer att bära frukt beror på klassmedvetande hos befolkningen. Det finns en marxistisk myt, ivrigt främjad av staten, att det är en oförsonlig intressekonflikt mellan arbetsgivare (kapitalister) och anställda (arbetstagare), eller mellan rika och fattiga. Så länge denna myt råder i den allmänna opinionen, kommer ingenting alls att förändras och katastrofen är oundviklig.

En fundamental förändring kan bara ske om man istället allmänt accepterar att den enda antagonistiska intressekonflikt som råder i samhället är den som finns mellan skattebetalare, dvs de utsugna - och skatte-konsumenter - dvs utsugarna. Med andra ord, mellan å ena sidan den klass av människor som förtjänar sina inkomster och tillgångar genom att producera något, som sedan köps frivilligt och värderas i enlighet med vad andra har att erbjuda - och den *klass å andra sidan, som inte producerar något som anses vara av värde, men som i stället lever genom att dela ut och berika sig själva från inkomster och tillgångar från andra, produktiva människor som man tar pengarna från via beskattning.

(*Det vill säga alla statligt anställda och alla mottagare av regeringens "socialbidrag", subventioner och monopolistiska privilegier.)

4 Kommentarer:

Anonym sa...

Mitt i prick!!! Hasse

Knute sa...

Det viktiga är inte principen ”en röst per medborgare”, det viktiga är en maktfördelning i syfte att förhindra maktmissbruk, och en rättsstat som ger frihet från godtycke för den enskilde. Staten ska styra landet för att gynna folket. En rättsstat behöver inte vara en demokrati.

robban sa...

tja är ju rätt tänkt, lite med andra ord, med för mycket parasiter dör värddjuret till slut

Knute sa...

Kan minoritetsstyre vara rättfärdigt?

Västvärlden är övertygad om att en man en röst är lika med demokrati. Men så enkelt är det inte, i synnerhet inte i Mellanöstern.

http://www.document.no/2012/07/kan-minoritetsstyre-vaere-rettferdig/

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.